En inblick i Theselius universum

Med en säregen, samtidigt omisskännlig, och fritänkande stil rör han sig med lätthet mellan funktionell vardag och exklusivitet. Mats Theselius är en man av bredd med många designklassiker bakom sig i verksamheten, där navet än idag är det som allt en gång startade med – fåtöljerna.

–DET ÄR SOM DEN italienska konstnären Morandi. Han hade några krukor och nån burk i en hylla som han målade av, flyttade lite på, målade av igen. Han ägnade ett helt liv åt de där torra krukorna. Det är ju det jag gör med fåtöljer, säger Mats när vi slagit oss ner i vårsolen vid sommarhuset i Löderup, Österlen.

Bland skor, betonggolv, skåp, instrument, bord, kläder och morotshållare är det ändå fåtöljerna som även vi snabbt glider in på under vårt samtal. Fåtöljerna vars förstfödde kom sprunget ur en notis i tidningen om att man skulle slå ett slag för älgskinnet i möbelindustrin. Mats, nyligen utexaminerad från Konstfack, blev nyfiken. Han hade sedan innan fattat tycke för metall, inte minst eftersom trä framstod som nästintill omöjligt att behärska enligt vissa, så det blev en slags frizon och en orörd mark han ville utforska mer. Med det tunga svenska i tanken blev resultatet Älgskinnsfåtöljen. En representativ tron av skinn och svenskt stål som 1991 producerades av Källemo.

– Det blev inte nåt man somnar i direkt utan mer som en slags skulptur, vilket hänger ihop med min bakgrund då både mina föräldrar och fyra syskon är konstnärer. Men jag skulle satsa på det jag var bäst på och det var inte ergonomi, förklarar Mats.

Strax efter att Älgskinnsfåtöljen kommit till världen föll tankarna på att skapa en snarlik variant, den ikoniska Aluminiumfåtöljen. Och fler följde.

HOMMAGEN SOM ALDRIG NÅDDE FRAM
Som en konsekvens av att många av fåtöljerna kom i begränsade upplagor, var det många som efterfrågade modeller skräddarsydda för bara dem. Något som var allt för tidskrävande och skulle få en för stor prislapp. Ett besök i Texas fick Mats att tänka om efter att fått se cowboybootsens uppbyggnad: idén om att man har en grundstomme som är densamma men som kan kläs på olika sätt. Inspirerad tog han fram en modell av fåtölj att utgå ifrån och

anpassa till olika sammanhang. Den första skulle till Vita Huset ”för att det var en ball grej” som han uttrycker det.

Fåtöljen skulle baseras på den traditionella westernstilen, det amerikanska kulturarv som Mats tyckte borde synas i deras främsta representationsmiljö. Betoning på ”borde” kvarstår dock eftersom den aldrig riktigt hittade dit.

– Jag la tre år på att producera fåtöljen, men det största jobbet visade sig vara att få dit den. När den överlämnades i samband med att Bush var i Göteborg så kunde de inte ta emot den för att den inte var bombtestad. Så den skulle överlämnas på höstkanten men då kom ju 11:e september, och då satte man stopp för alla gåvor. Nu står den i ambassadörens rum i Washington, så den är inte långt därifrån. Nån gång kanske det lugnar ner sig så mycket att man kan bära över den, berättar Mats, med ett leende.

Nummer två i projektet skulle bli för hovjuveleraren W.A Bohlin att ställa ut på deras 200-årsutställning i Kreml. En mäktig pjäs med gulstrådsbroderi på röd sammet, ciselerade silverplåtar, armstöd snidade i päronträ och gulddoppade metalldelar.

– Det var 41 man som jobbade på den där under fem veckor. Det skulle vara så när ryssarna kom in, så skulle de bannemig falla omkull! Men det är samma sak med den, den står kvar i källaren hos W.A Bohlin!

Därefter var det kronprinsessan Victoria som fick ta emot ett vackert exemplar med snöstjärnor i silver och björkbarkskinspirerad textil. Tredje gången gillt – Northern Light kom faktiskt fram till slottet och står idag i kronprinsessans arbetsrum.

S:T PETRIS TAK LEVER VIDARE
Det berättas, visas och pekas när vi går runt i verkstaden där det tidigare påtalade musikintresset gör sig påmint genom mängder av instrument. Mats bär på många anekdoter och ett liv med många infall. När vi beger oss ut på gårdsplanen igen berättar han om den höstdag i oktober för några år sedan när han besökte S:t Petri Kyrka i Klippan med sina praktikanter. Kyrkan, som är ritad av Sigurd Lewerentz och ansedd som något av det bästa inom svensk arkitektur, var i färd med att byta ut koppartaket.

– Jag fick en ide om att man skulle använda de gamla plåtarna till något. Det kommer ju folk från hela världen till kyrkan, så jag föreslog att man åtminstone kunde göra någon slags visitkort av den. Medan de funderade räddade jag en av plåtarna till en unik fåtölj, berättar Mats.

Intresset var förvånande nog större än han någonsin trott. Ägaren till plåtslageriet ville direkt ha en fåtölj och på väg ut ropade tjejerna från expeditionen och undrade om även de fick beställa. Med Källemo i ryggen stred Mats till verket och komponerade en unik och lekfull tolkning av kyrkan som producerades i 123 exemplar.

– Den består av flera oberoende delar som tillsammans gör modellen, utan att särskilt mycket anpassa sig till varandra. Det är något som jag också upplever i kyrkans utformning. Det finns massor av kvaliteter i byggnaden och det känns att Lewerentz haft väldigt kul. Att han var en otroligt jobbig person är numer förlåtet.

MUSIKEN I MÖBLERNA
Mats föremål står ut från mängden och är i många fall belagda med en kraftfull, nästan mörk underton. Bakom verken finns många tankar, visioner och centimeterjusteringar men resultaten är ändå alltid lika självklara och oproblematiska för beskådaren.

– Man behöver inte ha läst en instruktionsbok för att gilla mina grejer. De har en ingrediens av att vara väldigt lätt igenkännbara. Man blir inte osäker på om det är en möbel eller inte, förklarar han och vi håller med.

Inspirationen kommer av det som han beskriver som ett oavslutat livsprojekt – musiken. Även för Mats omedvetna infallsvinklar har alltid funnits där i allt han gjort. Som att fåtöljernas bakben ser exakt ut som en golvpukas. Men även mer uppenbara verk har kommit till där kopplingen är tydligare; som lampan Piccolo med inspiration av en virveltrumma, fåtöljen Star som för tankarna till en pärlemorklädd trumma eller Birdland med omisskännliga drag av Yamaha 9000.

– Min fru Pernilla sa för inte så länge sen att jag är som någon musiker som tänker på musik hela tiden, fast det kommer inte ut nån. Däremot kommer det ut möbler. Och vare sig jag vill eller inte – fåtöljer, avslutar Mats.

Medan han plockar ihop det sista inför en dag på stranden med familjen, konstaterar vi att den inbokade timme blev drygt tre och en halv. Men för oss har det har ändå gått overkligt fort. Vi har fått kliva in i en ny värld som vi tagit till oss med lika mycket självklarhet som fascination, men lämnar med känslan av att ändå bara ha skrapat lite på ytan.