NÄR DE FLESTA ANTIKVITETSKÄNNARE VAR NÄRA LIKA GAMLA SOM SAKERNA DE VÄRDERADE SEGLADE EN GOSSE UPP I TEVERUTAN SOM INTE ENS HADE FYLLT TRETTIO ÅR. TVÅ DECENNIER SENARE ÄR PEDER LAMM EN FLITIGT ANLITAD AUKTORITET PÅ OMRÅDET MED EN KARRIÄR SOM STRÄCKER SIG LÅNGT UTANFÖR DEN SVUNNA VÄRLDENS TING.
Sedan några år tillbaka är Peder och hans fru Charlotta Bond skåningar. Familjen hade tröttnat på storstan och närde en lite flummig dröm om ett slott i Frankrike. Det slutade med en kompromiss och att de slog sig ner i en prästgård på den skånska landsbygden. Bostaden renoverades och temat blev både gammalt och nytt. Men tro inte att han sitter och gömmer sig på sitt gods. Peder Lamm har vid sidan om antikviteterna ständigt ett antal bollar i luften. Han verkar direkt oförmögen att ta det lugnt och ha tråkigt.
Historia med modersmjölken
Det grundmurade historieintresset är inget som uppstått ur ett vakuum. Peders föräldrar var båda arkeologer, morfadern jobbade på Nordiska Museet och hans farfars far var konstsamlare. Släkten Lamm är bördig från tyska Altona, en grannstad till Hamburg. Under 1700-talet började de bygga sitt industriella imperium och var pionjärer då de tryckte vackra mönster på det nya materialet bomull, startade gjuteri och gav sig in på tillverkning av ljus.
– Det var lite mer hands on och utmaningar på den tiden. Vår släkt har nog förfallit lite från lönsam business till att bli ett gäng akademiker, säger Peder Lamm.
Karriären startade med kaffe
För den breda allmänheten är Peder Lamm mest känd för sina insatser i diverse auktionsformat i teve som Otroligt Antikt, Första, Andra, Tredje och Antikjakten. Hans eget intresse för antikviteter väcktes redan som barn som åskådare vid auktioner. I femtonårsåldern började han jobba på auktionsfirman Bukowskis med att springa ärenden och koka kaffe. Det mediala genombrottet kom i programmet Otroligt Antikt i slutet på 1990-talet, ett format där de medverkande fick gissa funktionen på underliga föremål. Att uppskatta antikviteters värde har varit genomgående i hela Peders karriär och kräver viss finess, eftersom de flesta har en övertro på sina föremåls förträfflighet.
– 90% av det jag värderar är i ärlighetens namn gammalt skräp, som knappt skulle platsa på scouternas julbasar. Ett ekonomiskt värde motsvarande en bussbiljett, kanske. Men det kan man ju inte säga rakt ut när någon tror sig ha pensionen tryggad i en ful vas eller en hötorgsmålning. I den situationen får man helt enkelt försöka vara lite diplomatisk, förklarar den annars frispråkige Peder.
Bekväm framför kameran
Utöver auktionsformat och lekprogram som På Spåret, Extra Extra och Vi I Femman har Peder Lamm synts i ett flertal mediala sammanhang som humorprogrammet Sverige Dansar och Ler. Han gjorde ett inslag om brottningens historia i kampsportsprogrammet Rallarsving och var programledare för Kockduellen. Peder har även spelat sig själv i Beckfilmen Den Japanska Shungamålningen, något han är aningen kluven till.
– Jag hade ju mycket hellre spelat mördare på vita duken, än en auktionsutropare. Jag gick ju trots allt i teaterskola en gång i tiden. Hoppas att de hör av sig om det kommer en nyfilmatisering av till exempel Skånska Mord. En riktig elaking vore en utmaning!
”På den tiden auktionerade vi mycket hästar”
Välekiperat Lamm
Fäblessen för det klassiska och historiska avslöjas även i Peders garderob. Hans uniform är i regel skräddarsydda kostymer av klassiskt snitt och han ses sällan utan slips. Som kuriosa kan nämnas att han 2004 belönades med Guldslipsen som instiftats för att lyfta fram personer som ”gjort en betydande insats för slipsbärandet”. Vad få vet är att han faktiskt äger ett par jeans.
– Ja, haha. Jag brukar ha på mig mina sunkiga jeans när jag målar och fixar hemma på gården. Som det ska vara. Jag gillar annars kläder som står sig över tid och över modesvängningar. Tweed står sig alltid och det är nog den säkraste garderobsinvesteringen en man kan göra. Jag har själv en urgammal tweedkavaj jag knyckt av min far. Den håller på att ramla isär och går nog inte längre att rädda. Men snygg är den ändå.
Antikexpert som går hem
Peder Lamm har under resans gång skaffat sig ett antal små styrelseposter och andra förtroendeuppdrag. I Skånska Akademien sitter han på stol nummer fyra, och är ledamot för Göteborgs Auktionsverk sedan 2013, något han tycker är kul inte minst för att hans farmor var från Göteborg.
– Jag borde väl betraktas som åtminstone pyttelite göteborgare med tanke på mina rötter. Så då passar det ju bra att en historiskt besjälad människa sitter med i styrelsen för Göteborgs troligen äldsta företag. Auktionsverket startades redan 1681 och då var även staden ganska nygrundad. På den tiden auktionerade vi mycket hästar, men det håller vi inte på med idag. En väldigt kul del med jobbet är att vi hela tiden gör hembesök och värderar våra klienters föremål. En och annan tant blir nog lite starstruck när jag dyker upp och kanske får jag lite godare kakor till kaffet än andra värderare?
”Att alla gamla föremål hör hemma i statliga museer känns som kommunism”
Oklart om odokumenterade föremål
Inom antikvitetsvärlden finns en del föremål man inte får handla med. Det kan handla om exempelvis stulna konstföremål eller mänskliga kvarlevor. Men när det kommer till vad man BÖR auktionera ut är regelverket ganska luddigt och enligt Peder dessutom politiserat. När TV4 nyligen gjorde ett inslag om kulturarvsföremål blev stämningen lite hätsk.
– Vad som är förbjudet att handla med är kristallklart! Det handlar först och främst om utrotningshotade arter av djur och växter. Här är reglerna mycket tydliga och bra. Utöver detta finns det olika vaga rekommendationer om väldigt gamla artefakter, baserade på UNESCO:s vänsterfärgade agenda. I Sverige verkar UNESCO:s ord vara lag och det tycker jag beklagligt. Att alla gamla föremål hör hemma i statliga museer känns som kommunism. Jag var väl den ende representanten för branschen som vågade vara ärlig när de körde upp kameran i ansiktet, dundrar Peder.
Bruksföremål med själ
Som antikvitetsintresserad är det lätt att tro att bara lyxföremål är de som står sig bäst mot tidens tand, men det stämmer inte alltid. Ett slitet, oansenligt bruksföremål kan vara betydligt mer värt än väl så snofsiga högreståndsprylar.
– Visst känner man sig ibland som ett medium, då man tar i ett gammalt, väl använt föremål. Historiens vingslag liksom känns i hela kroppen. Men den sortens spirituell kontakt får man nästan bara med genuint handarbete, där hantverkarens erfarenhet, konstnärlighet, kärlek och kunnande känns i varje atom. Sådana föremål har jag turen att stöta på hela tiden. Häromveckan var jag på en värdering i Vemdalen och fick se otroliga ting. Bäst var en vacker ölgås, alltså en kanna för öl formad som en gås, och en både välanvänd och välbevarad näverdosa med den där speciella magin. Ganska enkla föremål, men fulla av själ.
”Ett slitet, oansenligt bruksföremål kan vara betydligt mer värt än väl så snofsiga högreståndsprylar”
Death Divorce Disaster
Gamla tiders buddueller på gårdsplan hör till historien och numera har auktionerna hittat till nätet, som så mycket annat. Bondauktionernas dagar är över och trillar man över en är det ofta frågan om riggade föreställningar med en och samma ägare som avsändare.
– Ett riktigt auktionsföremål ska ju ha en ägare och en förmedlare, som inte ska vara samma person. Är det inte så är det bara en vanlig försäljning förklädd till auktionens form. Därför är etablerade auktionsfirmor med auktioner på nätet att föredra. Anledningen till att många föremål hamnar på en auktion står sig dock över tiden. Inom branschen brukar vi säga att skälen till att föremål auktioneras ut förklaras av de tre D:na – Death, Divorce and Disaster. Det låter ju lite cyniskt, men det är väldigt sant. Men att man kan göra riktiga klipp på auktion råder ingen tvekan om, forsätter han.
Hausse för gamla herrur
En annan kategori som boomat rejält under de senaste decennierna är herrur från 1960- och 70-talen. Men även här råder regeln om tillgång och efterfrågan. En enkel, vintage Omega som förr låg runt 1500 kr har skuttat upp till 6000 kr och en rar Rolex i rostfritt från sextiotalet kan gå loss på en halv miljon kronor – mer än vad man får betala för en ny Rolex i guld idag och hejdlöst mycket mer än nypriset.
– Vi bygger in mycket status i det vi konsumerar och det förklarar nog varför priserna för gamla herrur har gått i taket. För män finns inte så mycket smycken att välja på och när intresset för accessoarer i olika former ökar lägger man gärna lite extra pengar på det självklara armbandsuret. För herrur är dock kvalitetsprincipen ett sorts rättesnöre för vad som kommer att bli värdefullt. Om man lite vårdslöst jämför med bilar kan man säga att Rolex är Porsche, Patek Philippe är Rolls Royce, Omega är Volvo och Citizen kan man väl likna med Opel.
Lamm i köket
Föga förvånande är det rejäla och klassiska genomgående även för vad som läggs på tallriken. Peder kallar sig själv ”hobbykock” och han betraktar stunderna vid spisen som en sorts värdefull terapi.
– Jag älskar matlagning. Tillsammans med att klyva och stapla ved hemma på gården är det det mest avslappnande man kan pyssla med. Men precis som med allt annat ska det vara ordentliga råvaror och genuint hantverk. Det finns inget patent eller mönsterskydd för recept, så många gamla klassiska rätter har blivit brutalt misshandlade. Det går ju knappt att få en riktig carbonara eller äkta wienerschnitzel någonstans! När jag vill ha en genuin schnitzel går jag till Manfreds i Göteborg. Finns nog ingen i Sverige som gör den bättre, avslutar Peder Lamm.
TEXT: FREDRIK OLSSON | BILD: FREDRIK STRÖMBERG