Drömmen om en egen herrgård växer fram

Välkomna in i en riktig herrgårdsdröm; beläget på hemlig plats mellan strängnäs och eskilstuna finner man detta spektakulära hus som stilla får nytt liv i händerna på Maria von Muffel.

Text: Sidsel Löyche  Bild: Malcolm Hanes

MARIA ÄR NÅGOT AV EN HUSFANTAST. Dagligen spanar hon på spännande hus till salu, och åker ofta på utflykter för att titta närmare på sina favoriter. Just denna herrgård förälskade hon sig i redan för över ett år sedan då den var till salu, men då hade hon fullt upp med två andra hus och fick acceptera att någon annan slog till. Till sin förvåning fann Maria huset till salu igen i höstas och fick med sig sonen på sin ”herrgårds-roadtrip”
Dagen därpå stod hon i trädgården med nyckeln i handen och fick för första gången kliva över tröskeln.

– Det såg förfärligt ut! Golvet var uppbrutet, från taket hängde plankor. Allt var rivet! Här fanns varken el eller vatten. Folk brukar skoja om att jag bara stäcker fram handen och säger ’jag tar det!’ vilket var precis vad jag gjorde, skrattar Maria.
Att huset var fallfärdigt var alltså inget som avskräckte henne. Istället valde hon att fokusera på det som faktiskt var hanterbart, vilket visade sig vara en mindre utbyggnad från 30-talet.
Denna färdigställdes således först och så fort ett litet badrum stod klart flyttade Maria in, ännu utan värme.

– I huset fanns en gammal micro kvarlämnad; däri kunde jag värma min mat. Sedan satte jag igång att lerklina väggar. Det innebär att man helt sonika blandar ihop lera, hästskit, halm och putssand som sedan läggs direkt på de stockar som utgör husets väggar.

EN BALANSERAD BLANDNING AV GAMMALT OCH NYTT
Lerklining var vanligt förr, och ger i sig självt en snygg yta som till synes påminner om brunt sammet. För att komma helt in till stockarna från 1600-talet var Maria tvungen att dra bort flera lager tidningspapper och tapet. Hon är inte sentimental när vi pratar om projektet, utan vet precis vad hon vill ha. Att kasta gamla möbler och böcker hon fann på vinden var inte heller några problem; ett fåtal fick stanna kvar men de flesta föll henne inte i smaken.

– Jag kommer blanda modern och gammal stil härinne. Jag har nu köpt ett gammalt begagnat kök i den stil jag önskar. Matsalen ska målas röd/rosa, den övre salongen ska gå i guld och ockra men övriga rum får eventuellt behålla den look jag får med klining. I salongen hänger två ljuskronor kvar, på golvet ska jag ha mitt koskinn, och sedan ska jag lägga mig där på de tvättade 1600-talsgolven och meditera, säger Maria bestämt.

INTE ETT PROJEKT FÖR VEM SOM HELST
Drömmen om herrgårdsidyllen är naturligtvis beundransvärd men Maria intygar att det inte är ett lätt projekt hon åtagit sig. Kyl och frys har precis kommit på plats och snickarna är i full gång med att färdigställa paneler i stil med husets karaktär. Först när de är klara kan element komma på plats och elen dras genom huset allteftersom Maria blir färdig.
Hon har fått lämna alla fönster på vid gavel i flera veckor för att leran på väggarna ska torka, och i väntan på element har hon fått värma sig under en vargpäls.
Det slår mig hur tillfreds hon är med det hela; det självklara i att flytta in i ett långt ifrån färdigt hus, och långsamt låta det växa fram för var dag som går är inget vem som helst hade klarat av.
Bara i trädgården har Maria och hennes son gjort ett gediget jobb med att få bukt med det meterhöga gräset som omslöt hela huset. De hyrde en grävmaskin, la nytt grus, och idag ser man huset och dess vackra park med dammar och en liten egen ö.

– Det är verkligen jättevackert härute! Men när man lever mitt uppe i det är det viktigt att fokusera på ett steg i taget. Man tappar lätt fokus och ser inte själv hur långt man kommit. Då tittar vi på bilder av processen för att kunna konstatera vilket enormt jobb vi faktiskt lagt ner. Man måste fatta alla beslut själv i ett sådant här projekt vilket är både tufft och kul, konstaterar hon.

Hus & Livsstil kommer att prata med Maria även i nästa nummer för att följa hennes renovering av den vackra herrgården.