Lars Wilderäng – Siande samtidskritiker med koll på konsekvenserna

Mångsysslaren Lars Wilderäng har fått fredagsmysande radhusmänniskor att fylla skafferien, sliriga mäklare att gnissla tänder och valhänta kommunpolitiker att famla efter magsårsmedicinen. I slutet av augusti släppte han boken ”Höstsol”, första delen i en ny thrillerserie. Räkna med en påträngande dystopi och ett inte alltför osannolikt framtidsscenario.

Nu finns ”Höstsol” ute i bokhandeln. Vad kan vi förvänta oss denna gång? Mer kollapsat samhälle, fler handfallna politiker och en massa ryssar?
Vem har läckt manuset till dig? Det där skulle vara hemligt. Skämt åsido, så är Höstsol en technothriller, mer lik Midvintermörker än Stjärnklart, men ändå annorlunda. Det finns absolut både handfallna politiker och ryssar. Boken utspelar sig över lite längre tid och med mer internationella miljöer, även om jag inte ska avslöja dem alla då de kan röja en del av handlingen.

Är detaljerna viktiga när man skriver techno-thrillers? Blir det läsarstorm om du slinter och skriver fel kaliber till automatkarbinen?
Absolut. Det handlar om att upprätthålla en lagom detaljnivå, så de som inte har koll antingen lär sig något eller känner igen sig, och så att de som har koll får ett kvitto på att jag vet vad jag skriver om. Samtidigt måste man ha lite så kallad konstnärlig frihet, det är ingen manual jag skriver.

Midvintermörker och Midsommargryning, en obehaglig antalogi om när Ryssland startar hybridkrig mot Sverige, när kommer filmatiseringen?
Aldrig. Flera aktörer har läst böckerna för att titta på en anpassning till film eller teve, men dels är de nog för politiskt känsliga, och dels går det inte att göra med svensk budget. Fast jag kan tänka mig en variant där fokus i Midvinter-mörker är på Mia och Gerd, och att militära strider skildras på distans från ledningsrum och liknande. Borde vara mer genomförbart.

Böckerna i Stjärntrilogin, som handlar om vad som händer när elen försvinner och ett elektroniskt virus lamslår samhället, sägs ha bidragit till en ökad medvetenhet och prepperbeteende hos folk. Är vi förberedda? Klarar folk 72h? Hur står det till med ditt eget konservlager?
Sverige är bättre förberett än man kan tro för lagom katastrofer. Kanske är jag medskydlig till att en annan bild spridits, men läget är inte så illa som man kan tro för mer banala katastrofer. För skönlitterära undergångsscenarion står det förstås sämre till.

Du bor själv ute i skogen. Är förutsättningarna vid en kris bättre där än i stan? Fixar du att hantera en älg från kula till färs?
Absolut. Förutsättningarna är generellt bättre på landet. Folk har egna brunnar, många eldar åtminstone delvis med ved, man har koll på sina grannar och det finns alltid någon i närheten med en lämplig maskin för tyngre behov. Många odlar lite mer här än i stan och det finns gott om personer som kan hantera en älg från kula till färs, inklusive jag själv.

Dina miljöbeskrivningar är ofta detaljerade. Lägger du mycket tid på research?
Research står för en väldigt stor del av tiden, men jag för inte bok över timmarna. Mycket lappar över med min blogg, så det kan både bli blogginlägg och bokresearch av samma tid. Följer man bloggen kommer man alltid känna igen något i mina böcker.

Hur många och vilka språk finns Stjärntrilogin översatt till idag? Några fler marknader på gång?
Böckerna ges ut i Polen, där Stjärnklart redan är ute, och resten kommer senare under året. Ett finskt förlag har också köpt rättigheterna till hela serien. I övrigt lämnar jag sådant där åt min agent.

Du har en bakgrund som IT-konsult. Blir man paranoid i det yrket?
Inte värre än annars, å andra sidan har jag inte några referensramar. Skulle tippa att IT-branschen gör många cyniska, men det kanske är samma i alla branscher.

Kan man försörja sig på författandet idag? Eller är det en deltidssysselsättning? Vad fyller du ut med?
Vi är väl 50–100 personer i Sverige som kan försörja oss helt på författande. Men det betyder inte att man tjänar mer än t ex en sjuksköterskelön, vilket uppenbarligen går att leva på. Alla är inte miljonärer bara för att de kan leva på skrivandet. Sedan driver jag min blogg också, vilket ger lite extrainkomster, men jag kan leva enbart på böckerna. Sedan är det svårt att säga var gränsen går, blogg och böcker överlappar ibland.

Din blogg ”Cornucopia?” sågar ofta tillståndet inom ekonomin, försvaret, politiken, miljön och samhället i stort. Har det smittat av sig på ditt skönlitterära skrivande? Är dina fiktivakaraktärer färgade av dina egna åsikter?
En hel del jag skriver om på bloggen återfinns i böckerna och tvärt om. Mina fiktiva karaktärer är förstås helt påhittade, men det man skriver bygger på den samlade livserfaren-heten av allt jag gjort, varit med om, sett, läst eller fått berättat för mig, och denna livserfarenhet påverkar min fantasi. Sedan ska man aldrig blanda ihop en författare med sina karaktärer, då vore alla svenska deckarförfattare massmördande psykopater. Däremot kan personer som verkligen känner mig säkert hitta någon likhet i någon karaktär, men det är mest slumpmässigt. Snarare inspireras jag mer av människor jag möter i verkligheten än av mig själv, fast man får förstås sina fiktiva favoriter. En del är helt enkelt roligare att skriva än andra. Sedan får folk försöka gissa vem som är inspirationen, men svaret på det är att karaktärerna är ihopplock av både verklighet och fantasi. Att däremot blanda in verkliga händelser, kanske något modifierade, gör att läsare kan uppleva lite mer realism. Verkligheten kan vara bättre än dikten ibland, men en del verkliga händelser och företeelser är så extrema att jag får skippa dem, för folk skulle tycka att det är orealistiskt. De skulle bara veta…

Under 2016 var du Slöseriombudsman hos Skatte-betalarna. Vad gav det dig? Hittade du några skatte-finansierade vansinnigheter a la ”den genetiskt viktiga Junselevargen”?
Det var utvecklande, men samtidigt ett väldigt svårt jobb. Alla följare tycker Slöseriombudsmannen är kul, tills man råkar exponera just deras eget område. Då är det okej att slösa. Mest lärde jag mig att jag inte orkar jobba mer än 80h i veckan, så jag har återgått till det nu.

Du är sedan 2015 krönikör i Jordbruksaktuellt och har i några månader även skrivit för GP:s ledarsida. Är dagspressen fortfarande viktig för den breda opinionsbildningen?
Absolut. Dagspressens styrka är att den inte är sociala mediers filterbubbla och fortfarande når ut till personer med skilda åsikter. Det jag normalt skriver på bloggen når annars mest ut till närmast sörjande, även om jag har lika många läsare som en mellanstor svensk stads lokalpress.

Cornucopia – Evig tillväxt i en ändlig värld?  läs bloggen här: cornucopia.cornubot.se

Text: Fredrik Olsson   Bild: Lena Padukova