LIVET ÄR EN VARITÉ
CARL-EINAR HÄCKNER ÄR MANNEN SOM UNDERHÅLLIT OCH TROLLBUNDIT SIN PUBLIK I SNART FYRA DECENNIER SEDAN HAN FÖRSTA GÅNGEN SOM ELVAÅRING STOD PÅ LISEBERGS SCEN. SOM TROLLKARL, KOMIKER, MUSIKER OCH FÖRFATTARE HAR HAN FÖR ALLTID VUNNIT EN PLATS I GÖTEBORGARNAS, JA HELA FOLKETS HJÄRTA. EFTER DEN LÅNGA KÄRLEKSSAGAN MED LISEBERGS VARIETÉSCEN DÄR HAN I NÄSTAN TJUGO ÅR VAR ETT STÅENDE INSLAG HAR CARL-EINAR LADDAT OM. NU ÄR HAN AKTUELL MED TVÅ NYA SKIVSLÄPP PÅ VINYL, RELEASESPELNING PÅ BENGANS, TRE SHOWER 11,12 &13 OKTOBER PÅ STORA TEATERN SAMT EN RIKTIGT FET HÖSTTURNÉ LAND OCH RIKE RUNT MED FÖRESTÄLLNINGEN ”EN ISBJÖRNSSAGA”.
VI TRÄFFAR CARL-EINAR utanför Stora Teatern en mulen septemberdag som mer känns som en novemberdag. Han visar oss vant genom en av Göteborgs äldsta och vackraste kulturinstitutioner med dess magnifika scen och gångarna bakom.
–Med varietéorkestern har jag nog gjort 1500 gig över 20 års tid. Det är klart att Liseberg betytt mycket i mitt artistliv, men såhär i backspegeln känns Liseberg som tomheten man känner efter en före detta flickvän. Livet går vidare. Det tråkiga är väl att de helt struntar i att ha varieté alls nu, konstaterar Carl-Einar som ser fram emot att åter få bjuda in till varieté på scenen med sin gamla ensemble i oktober på Stora Teatern.
”Hur ska man våga framföra det som kommer inifrån en själv?”
EXCENTRISKA FÖREBILDER
Carl-Einar har en livslång förkärlek för det spretiga, vilda och obändiga i själva formen varieté och den blandning av trolleri, stand-up, teater, absurdism och musik man associerar till forna tiders marknader och cirkusar.
– När jag var liten gick jag med i Trolleriklubben. Senare mötte jag excentriska fascinerande figurer med sina artistnamn och visitkort och stora egon, och de levde fullständigt utanför de vanliga ramarna. Jag ville vara som dem. Max Milton var min läromästare, bästa vän, kritiker och uppmuntrare. Andra hade fantasifulla namn som Kris Kremo och Topper Martyn. Den här hatten fick jag förresten av Topper, säger Carl-Einar och visar sin vackert slitna gröna Trollerihatt.
PLANERING KONTRA SPONTANITET
Eftersom Carl-Einar är väldigt spontan och lätt hoppar från ett ämne till ett annat är det kanske lätt att få upp- fattningen att han bara låter infallen styra och går ”with the moment”. Men professionellt ligger det oerhört mycket jobb bakom allt.
– Jag har ju haft replokal sen -92 dit jag går och sätter på kannan och jobbar. Men sen i mitt möte med publiken är jag spontan, men det funkar bara för att allt annat är så väl repeterat, säger han och berättar att han som yngre ofta trollade spontant för kompisar eller främlingar på gatan.
–Nu har jag kanske inte samma behov av att utmärka mig utan sparar det till scenen. Fast imorse på väg hit gjorde jag två trick för tjejerna i blomsteraffären på St:Sigfridsplan där jag brukar köpa mitt kaffe, säger Carl-Einar och när vi ber att få se lite trick är han inte nödbedd. Framför ögonen på oss försvinner silvermynten i hans hand mitt i tomma luften. Man vill överlista honom och se bedrägeriet. Men det går inte.
”Jag vill påminna publiken om hur viktigt det är att hålla värmen.”
DET SVÅRA TEXTSKRIVANDET
Vi snackar lite om de kommande skivorna, och om vilka musikaliska influenser Carl-Einar känner har varit viktiga.
– Skivan Fabriksgatan är inspelad med Varietéorkestern och är svängig och jazzig, och det finns teater och absurdism i musiken. Den andra plattan, Garage, är ett soloalbum med visor. Texterna handlar om livet. Jag tycker textskrivande är svårt. Hur ska man våga fram- föra det som kommer inifrån en själv? Det är ju allvarligt att sjunga grejer som kommer inifrån, men när man väl inser att man kan göra vad man vill är det befriande. Jag hade nog inte vågat detta för tio år sen, säger Carl-Einar.
Som grabb lyssnade han på Presley, Povel Ramel, ABBA och Kiss. Sen upptäckte han Ebba Grön och fascinerades av Thåström och hans låttexter och scennärvaro. Visornas värld öppnades med Cornelis Vreeswijk, och senare träffade och lärde Carl-Einar känna Stefan Sundström som han också spelat in med.
– En annan som betytt mycket för mig var Rikard Wolff som jag blev god vän med. Det var Jonas (Gardell) som introducerade oss. Rikard öppnade många dörrar för mig. Han snackade mycket om Edith Piaf, säger Carl-Einar och ställer sig upp och ger oss en improviserad Rikard Wolff- posé.
ON THE ROAD
När Carl-Einar slog igenom på tidigt 90-tal framträdde han för fulla hus på teatrar runtom i landet. Då valde han plötsligt och oväntat att ge sig ut på en fritidsgårdsturné med sitt allra första låtmaterial varvat med trolleri och stand-up.
– Det var en protestturné mot nedläggningar av fritids- gårdar. Det var jag, min kompis Daniel Ekborg på gitarren och tre ackord och jag skrek ut låttexterna. En riktig punkturné. Den resulterade i en kassett som jag har kvar ett antal exemplar av. Jag har en lös plan att släppa de kassetterna ihop med någon kommande skiva som limi- ted edition för folk frågar efter det fortfarande, säger han.
På samma sätt som Fritidsgårdsturnen var en reaktion på pressen att slå igenom är föreställningen ”En Isbjörnssaga” som Carl-Einar turnerar med i höst en reaktion på händelser i hans liv, nämligen tiden och tomheten efter Liseberg.
– Jag använder isbjörnen som metafor för att prata om värme. Isbjörnen är nämligen väldigt bra på att hålla värmen, och jag vill påminna publiken om hur viktigt det är att hålla värmen, säger Carl-Einar avslutningsvis.
TEXT: JONAS ULFVARSON | BILD: FREDRIK STRÖMBERG
