En helt vanlig dag på Göteborgsoperan

För besökaren består upplevelsen oftast av själva uppsättningen med några ströminuter före och efter. Men själva operan sover bara någon timme per dygn. På
Göteborgsoperan arbetar drygt tusen personer inom 90 olika yrkesgrupper. Huset är ett väloljat maskineri som sjuder av aktivitet från tidig morgon till sen kväll.

06.30

Det är fortfarande mörkt ute. Receptionen låser upp dörrarna till personalentrén. Alla system kopplas på. Hissarna sätts igång. Sedan är det dags att hämta dagens skörd av tidningar och sortera posten. När klockan närmar sig sju droppar de mest morgonpigga in – de som arbetar med administration och i ateljéerna och verkstäderna.

07.00

Rent och snyggt. Varje dag städar tolv lokalvårdare operahusets 21 000 kvadratmeter. Alla publika utrymmen ska städas och förutom foajé och salonger behöver repetitionssalar, övningsrum, kontorslokaler och korridorer hållas skinande rena. För att inte tala om de 158 toaletterna.

08.00

Scenteknikernas morgonskift är i full gång. Inför dagens repetition på Stora scenen ska scenografin, dekoren, byggas upp ännu en gång. Dekoren från gårdagskvällens föreställning har kvällsskiftet rivit. Efter repetitionen har arbetslaget en timme på sig att riva dekoren och två för att bygga upp den nya innan ljuset ska riktas inför kvällens föreställning. Det vill till att allt är smidigt att ta isär och lätt att sätta ihop.

09.30

Marknadsmöte. Det är fyra månader kvar till nästa danspremiär – en världspremiär skapad för Göteborg. Verket ligger ännu i sin linda, men på marknads- och försäljningsavdelningen pågår arbetet med att ta fram texter och en profilbild som ska förmedla känslan. På pressavdelningen är det dags att ta kontakt med redaktioner för att berätta om koreografen och det nya dansverket.

10.00

Projektkontoret. Varje uppsättning leds av en projektledare som ansvarar för budget, planering och arbetsmiljö. På förmiddagen är deras assistenter är i full gång med att planera möten, skriva ut protokoll och justera i kalendrar. En stor audition ska koordineras och en utländsk dirigent behöver hjälp med att förstå hur man bokar tvättstugan i gästlägenheten.

10.30

Dansrepetition. Det gnisslar från golvet när dansarnas fötter vrider sig mot den glatta ytan. Repetitionsledaren räknar högt. One, two, three. One, two, three. Så bryter koreografen in. Visar med kroppen. Förklarar. Dansarna prövar igen. Stannar. Någon visar, en annan härmar. Ögonkontakt och nickar. One, two, three. Efterhand växer dansen fram genom ett osynligt språk. Steg för steg, bit för bit.

12.00

Det är fullt i restaurangen, en av stadens få Svanenmärkta restauranger. De som inte har bokat bord eller hängt på låset kan få svårt att få plats. Utsikten och de ekologiska, närproducerade rätterna lockar. Samtidigt som ungefär 200 gäster äter lunch i restaurangen vill 500 anställda också få mat i personalmatsalen. Direkt efter lunchen dukar personalen om och förbereder för kvällens à la carte.

13.00

Åtta månader före premiär börjar arbetet för de tekniska avdelningarna, de som arbetar med ljud, ljus, dekor och kostym. När det är åtta veckor kvar till premiär är det dags för kollationering. Då träffas för första gången de som ska stå på scen. Regissören, dirigenten, scenografen och kostymören berättar om sina tankar. Förväntan, spänning och en gnutta nervositet ligger i luften när startskottet för repetitionerna går.

13.40

Ett piano, några notställ och en trave partitur är allt som behövs. Repetitörens fingrar flyger över tangenterna. Sångaren gör ett tecken, musiken slutar. ”Jag satte inte riktigt det där, kan vi ta om?” och så på det igen. Ibland börjar sångarna öva ett år före premiär, ibland sju veckor. Hur mycket tid som behövs kan bero på hur svårt stycket är. Varje solist får så mycket tid tillsammans med repetitören som man behöver.

14.00

I kostymateljén står en dörr på glänt. Där bakom provar en tenor sina scenkläder. Spegeln med anor från Stora Teatern visar honom i en vad som kommer att bli en välskräddad kostym. Det är den första provningen och det mesta sitter som det ska. Kostymtecknaren är på plats för att se att allt blir som hon tänkt sig. Tillskäraren har nålar i munnen och skräddaren antecknar det som behöver justeras. Sitter skjortkragen bra? Passar byxorna runt midjan? Har ärmarna den rätta längden? Det är snart dags för genrep och då måste allt vara klart.

14.55

86 musiker stämmer sina instrument i orkesterns repetitionssal. Violiner, tromboner, slagverk, kontrabasar. En fagott höjer sig över de andra, kastar sig mot taket där tjocka ventilationsrör går omlott. Violinerna dansar på sin kant. I ett hörn vilar ett par flyglar under sina täcken. Så reser sig konsertmästaren och ber oboisten ge stämton. Träblåsinstrumenten följer efter, sedan tar stråkarna över, slagverken och en harpa glimmar till. Klockan är 15.00, orkestern är redo och repetitionen börjar på exakt utsatt tid. Dirigenten i jeans och blå pikétröja andas in. Lyfter armarna. Repetitionen är i gång.

15.00

Ljuset flödar in i målarsalen. I ett hörn står radion på och på golvet verkar himlen ha ramlat in; golvytan täcks nästan helt av en fond som dekormålarna målar på för hand, bit för bit. Tvärs över rummet, uppe i taket, går en bro. Dit upp klättrar målarna för att skapa sig en bild över hur fonden kommer att ta sig ut. Men mycket av deras arbete handlar om erfarenhet och en känsla för hur färgerna beter sig vid olika belysning.

17.00

Naprapat. Det är fullbokat hos naprapaten. En premiär är över. Spänningar har släppt och ett luftigare schema gör att fler har tid att ta hand om ömmande axlar och värkande rygg. I ett litet rum i operahusets källare, mitt emot gymmet, doftar massageoljan. Hit kommer såväl en violinist med värk i stråkarmen, som en elektriker med muskelsträckning. De har gjort sitt yttersta för att leverera i tid. Nu, en stunds vila och massage av ömma muskler.

19.00

Som en cockpit ser det ut, båset bakom kulisserna där inspicienten sitter under föreställningen. Med hjälp av mikrofon och en mängd knappar kommunicerar hon med ljus- och scentekniker, scenmästare och alla andra som jobbar bakom scenen ikväll. ”Fem minuter till föreställning.” Ute i salongen väntar drygt tusen personer.

Så är föreställningen i gång och nu går det undan. Inspicienten har järnkoll på allt med hjälp av fyra monitorer. I en pärm finns allt som händer under föreställningen noterat i ett färgglatt siffersystem. ”54. Kör” säger hon och en strålkastare tänds. ”67. Kör.” En fond åker ner.

22.00

Ridån har gått ner. Applåderna har tystnat. Bakom scenen, en stunds lugn. Tacksamhet över att få vara med om detta ännu en kväll. Någon kramar om en kollega. Såg du när jag nästan snubblade i andra akten? La du märke till damen som grät på tredje bänk? Och han som inte kunde sluta skratta?

22.05

Det är kö till garderoberna. Över tusen personer vill ha sina ytterkläder – samtidigt. I jultider kan det bli trångt i garderoberna när publiken behöver hänga in allt från påsar med julklappar till den nyinköpta julskinkan. Men de är snabba i garderoben.

22.30

Publiken har gått hem. Det är dags för kvällsskiftet att kavla upp ärmarna. Dekoren ska rivas och morgondagens förberedas. Efter någon timme tystnar operahuset. Det susar svagt i rören och knäpper i väggarna. Fönstren i foajén vetter mot den mörka älven där utanför. De skallrar lite grand i blåsten från hamnen.

Text: Göteborgsoperan Bild: Mats Bäcker