Herrgård med spännande historia till salu

Så har det blivit dags för den tredje och sista delen i vår följetong om Maria Von Muffel och renoveringen av herrgården. Detta blir ett avslut i dubbel bemärkelse då Maria har bestämt sig för att sälja. Huruvida husets spöken väljer att bo kvar eller flytta med Maria återstår att se.

Beslutet att sälja är tagit, men jag har inte bråttom. Huset behöver helt rätt köpare och tills dess trivs jag fint, säger hon.

Sedan sist har hon hunnit med en hel del av den där avslutande finishen som behövs i rummen för att det ska kännas hemtrevligt. Hon har gjort ytterligare rensningar och kastat gamla möbler och stora mängder böcker.

– Spöket tyckte inte om att jag gav bort hans böcker. Då fick jag säga till på skarpen och förklara att jag ju inte kan hålla på att samla på allt gammalt skräp. De finaste böckerna har fått vara kvar dock, och till sist verkade den vänlige anden acceptera mitt beslut, berättar Maria.

DEN VÄRSTA STRESSEN KRING RENOVERINGEN HAR SLÄPPT OCH MARIA HAR NJUTIT AV ATT KUNNA VÄLJA UT FINA DETALJER FÖR ATT SKAPA RÄTT BOKÄNSLA, SOM HON UTTRYCKER DET.

Att hänga upp en fin tavla i vardagsrummet, krokar i badrummet eller bara köpa en bukett tulpaner är en annan typ av arbete som har varit avgörande för den känslan.

Maria har även lyckats bedriva byteshandel med en lokal hantverkare som gör fantastiskt vackra ljuskronor och bordslampor. Han fick komma hem till henne och plocka på sig äldre kronor, lite möbler och en dunjacka. Ett bra byte.

Men övervåningen står ännu tom. Väggarna är fixade och golven sopade men där finns inga möbler. Maria arbetar sig långsamt upp genom huset. Det är bara katten och spöket som vistas däruppe. Maria pratar fortsatt med honom. Hon går upp dit och ber om hjälp när det känns svårt, eller bara för en mysig pratstund. Hon upplever att han gör så gott han kan, och att han nu är helt tillfreds med att ha henne där. Huruvida han kommer flytta med henne när det blir dags vet hon inte. Men han har accepterat idén om att huset behöver mer människor.

Mer liv. Gärna en stor familj som vill försätta det Maria har påbörjat.

– Det har varit roligt att få besök av medium som uttalat sig om mina spöken. Ett medium berättade även för mig att jag kommer hitta ett lite mindre hus. Ett renoverat sådant. Jag har ju inte själv sett mina spöken, men både hunden och katten ser dem, och följer dem med blicken, säger Maria.

Hon berättar att spöket inte tillåter sällskapshunden Tudor på övervåningen. Hundar ska vara i hundrummet tycker han! Så Tudor går inte upp dit.

JAG FUNDERAR PÅ OM DET INTE KÄNNS SORGLIGT ATT LÄMNA HUSET MEN MARIA KÄNNER ATT DET HELA TIDEN VAR MENINGEN.

Hon har räddat huset – tagit tillbaka dess rätta standard och nu behövs mer liv och rörelse samt folk som vill fortsätta arbetet. Tills det sker kommer Maria fortsätta jobba med herrgården.

– Nu när våren närmar sig börjar det ju klia i fingrarna. Jag vill fixa mer i trädgården. Det är väl dags att beskära äppelträden snart, funderar hon.

Trädgården är stor och lämpar sig fint till någon med gröna fingrar. Maria har hittat en ritning från 1800-talet som tydligt visar var köksträdgården ligger på tomten. Men en hel del arbete har hon klarat av redan. Man såg inte ens husfasaden tidigare för att där växte så mycket sly, det är borta nu och herrgården kan torna upp sig i all sin skönhet.

TEXT: SIDSEL LÖYCHE BILD: MALCOLM HANES