MIKAELA LAURÉN – MOTGÅNGARNAS MÄSTARINNA
TV-AKTUELLA MIKAELA LAURÉN HAR TAGIT DEN KROKIGA VÄGEN TILL TOPPEN. SOM EN AV DE MEST FRAMGÅNGSRIKA SVENSKA SIMMARNA MED 16 SM-GULD I BAGAGET FICK KARRIÄREN ETT ABRUPT SLUT OCH RESAN TILL OS SLUTADE ISTÄLLET I FÄNGELSE. SOM 31-ÅRING BYTTE HON SIMBASSÄNGEN MOT BOXNINGSRINGEN – ETT BESLUT KNAPPT NÅGON MER ÄN HON SJÄLV TRODDE PÅ. MED 31 VUNNA PROFFSMATCHER AV 36 MÖJLIGA HAR MIKAELA LAURÉN EN DUBBEL IDROTTSKARRIÄR INGEN SVENSK KOMMER I NÄRHETEN AV.
Mikaela Laurén är lite trött när vi träffas. Det var presskonferens för vårens Mästarnas Mästare igår och därefter blev det fest. Det är ingen idé att fråga om hur det gick i tävlingen. Locket är svetsat och inte ens hennes föräldrar har fått reda på något om utgången. Det måste vara så, för egentligen vill ingen veta. Alla ser fram emot att följa tävlingen i SVT som startar i mars och att spoila utgången hade bara gjort publiken besviken. Men vi kan i alla fall få reda på lite om utmaningen och motståndet.
– Det var tuffare än vad jag trodde, men en otroligt rolig upplevelse med en fantastisk gemenskap i min grupp som fick namnet ”Dödens Grupp”. Man kan tro att den som är i grym fysisk form har ett givet övertag, men variationen i tävlingsgrenarna gör att allt kan hända. Vissa motståndare är dock alltid svåra, till exempel Carolina Klüft. Hon är mångsidig, snabb, smart och uthållig. En riktig mardröms- motståndare, skrattar Mikaela Laurén.
EN INTENSIV SORTI
Fjolåret var troligen det mest intensiva och omväxlande i hennes karriär. Mikaela medverkade i ridtävlingen ”Stjär- nornas Hoppning” och bakprogrammet ”Hela Kändissverige Bakar”. Dessutom hann hon gifta sig innan sommaren och avsluta sin proffsboxningskarriär i Göteborg då hon slog Eva Bajic i en tuff match under Bulldog Media Fight Night.När vi pratar med henne har boxhandskarna knappt hunnit torka och hon är kluven till sitt beslut.
– Visst ville jag sluta på topp, men det känns i ärlighetens namn förjävligt. Boxningen har varit min baby i så många år och hösten var sjukt jobbig för jag saknar sporten i livet. Jag hade ju hoppet om att få en sista match mot Klara Svens- son, men jag blir inte yngre och jag var tvungen att ta ett beslut. Jag är 43 år och nu måste jag prioritera familjen.
OS-DRÖMMEN SLUTADE I FÄNGELSE
I Mikaelas ungdom handlade det mesta om ridning och simning. Som alla idrottslöften blev hon tvungen att välja och då valde vinnarskallen simningen, hennes starkaste gren. Som fjärilssimmare summerade hon karriären med 16 SM-guld och tre svenska rekord på distanserna 200 meter fjärilsim och 400 meter medley. Som bäst tog hon en sjundeplats i VM och lyckades nästan ta sig till OS 1996, 2000 och 2004. Därefter rasade allt. Polisen gjorde en raz- zia mot Mikaelas och hennes dåvarande sambos lägenhet och fann både dopingpreparat och tårgas. Som innehavare av lägenheten dömdes Mikaela till 14 månaders fängelse.
– Det var en fruktansvärd tid, speciellt med tanke på att det inte var mina grejer. Och jag tog aldrig något av preparaten själv utan de var till försäljning för gymfolk. Men det var en värdefull motgång. Om jag hade kommit till OS istället för fängelset hade jag aldrig lyckats så bra i boxning. Boxningskarriären har nog varit mer värdefull än simningskarriären, inte minst för att jag kan bli ihåg- kommen för något positivt. Det hade varit hemskt om jag gick till historien som en brottsling.
ROCKY OCH VAN DAMME VISADE VÄGEN
Efter den avslutade simningskarriären blev Mikaela en soffpotatis. Men det tog inte lång tid innan hon ville börja med något nytt. Elitidrottsmänniskor klarar sällan att sitta still särskilt länge och hon ville börja med något helt nytt. Tanken på att börja boxas växte fram och hon imponerades av Hollywoodstjärnor som Stallone och van Damme och deras fightingfilmer. Hur de rörde sig, hur de kontrollerade kroppen.
– Jag var helt enkelt inte färdig med tävlandet. Och jag hade redan mycket av fysiken. Fjärilssimning ger rejäla axlar och en boxningsrond pågår i två minuter, ungefär lika länge som 200 meter fjäril. Jag kände att jag kunde maximera rejält även utanför bassängen. Det mentala var minsta problemet.
“Om jag hade kommit till OS istället för fängelset hade jag aldrig lyckats så bra i boxning”.
NÄSTAN ALLA SKAKADE PÅ HUVUDET
Supporten för Mikaelas nya boxningsplaner var nära noll, undantaget några gamla simmarvänner som visste hennes mentala styrka och kapacitet. De flesta belackare ansåg att ”plaska i en bassäng” var något annat än boxning. Dessutom var 31-åriga Mikaela hopplöst för gammal för att sadla om.
– Man kan lugnt säga att min omvärld var skeptisk och det var nog egentligen ingen annan än jag själv som verkligen trodde på att jag skulle lyckas som boxare. Mitt första mål var att vinna Boxnings-SM och bli en av få som har SM-guld i två sporter. Men jag insåg inte hur mycket jobb som krävdes utöver själva träningen och boxningen. Jag tog banklån för att arrangera mina egna proffsboxningsgalor, jobbade extra och betalade mina motståndares gager – bra motståndare, för jag ville inte ha lätta matcher. Såna lär man sig inget på. Dessutom är det mycket roligare att vinna de svåra matcherna.
SVENSK BOXNINGS BAD GIRL
Som idrottspersonlighet associerar nog de flesta Mikaela Laurén med ett råskinn, en riktig bad girl. Det är den bilden vi fått se i ringen och i media de senaste 20 åren. Men den personligheten är konstruerad och stämmer dåligt med människan bakom fasaden.
– Privat har jag inte mycket gemensamt med min box- ningspersona. Det är en karaktär, en roll jag var tvungen att skapa för att lyckas i ringen. Boxning är mycket mer showbiz än vad man tror. Och som kvinnlig boxare kommer man längre om man iklär sig en krigarroll. Om du frågar vem som helst av mina vänner skulle de säga att jag är en väldigt snäll och omtänksam människa som alltid ställer upp när det behövs. Men jag märker att den allmänna attityden till mig som person nu håller på att ändras, jag har ju visat mycket mer av mitt verkliga jag under det senaste året.
IMAGEN BÅDE FRÄLSNING OCH FÖRBANNELSE
De flesta är nog överens om att Mikaelas kaxiga attityd hjälpt henne i ringen och gett många rubriker. Att anlända till matchen som en drottning med ett stort entourage av skräniga vänner skickar en tydlig signal till motståndare, publik och media. Paradoxalt nog har den tuffa attityden varit ett problem när det kommer till sponsorer.
– Det finns fortfarande en hel del fördomar därute och inom kampsport har nog inte jämlikheten kommit så långt. Många har svårt för kvinnliga fighters och i flera fall väljer man att hellre sponsra exempelvis en snäll skidtjej som inte gör något väsen av sig än en brötig boxare. Beslutet blir lättare att försvara när andra med samma fördomar ifrågasätter valet. Därför har jag sett det som min plikt att hjälpa och stötta andra kvinnliga boxare.
EN HELT ANNAN MÄNNISKA
Idag är det den verkliga Mikaela Lauren som står i rampljuset. Med föreläsningsserien ”Against all odds” som hon satt ihop tillsammans med manusförfattaren och dramatikern Fredrik Landelius Zander berättar Mikaela om sitt liv, vikten av att våga satsa för att vinna. Men även om det stora värdet i att misslyckas, utvecklas och komma tillbaka starkare.
– Jag har nog mina motgångar att tacka för allt. När jag har något att kämpa mot kokar mitt halvfinska blod och jag gör allt för att vinna. Utan motstånd och motgång hade jag nog inte kommit något vart som simmare, boxare eller människa.
ENTREPRENÖREN LAURÉN
I vår del av världen sitter mycket av den personliga iden- titeten i jobbet och en arbetslöshet kan lätt upplevas som att man tappar en del av den man är. Än värre är det för elitidrottare. När Mikaela avslutade karriären infann sig en tid av vilsenhet och då kom hon i kontakt med den forne brottaren och TV-personligheten Martin Lidberg. Idag har de registrerat ett varumärke tillsammans: Laurén & Lidberg by Sweden. Verksamhetsinriktningen är inte helt spikad, men den kommer att handla om träningsprodukter i någon form, samt kläder där de kommer att ge en del av vinsten till välgörenhet för ungdomar med psykisk ohälsa. De vill ge tillbaka till samhället och göra någonting bra för framtiden, ungdomarna.
– Martin har varit ett bra stöd för mig. Han har god rutin av att hjälpa idrottsstjärnor att komma vidare efter avlutad karriär och vi klickar riktigt bra.
PT SOM SKAFFAT PT
I sin ungdom drömde Mikaela om att bli TV-journalist och hon har en examen i ämnet från Nebraskas universitet. Det är en av förklaringarna till att hon alltid känt sig bekväm framför kamerorna och hon skulle gärna göra fler TV-fram- trädanden, helst som programledare för något format som handlar om hälsa och träning. Bland utbildningarna finns även en PT-examen. Trots det har hon skaffat en PT för sin träning.
– Det stämmer. Även om jag själv har kunskapen gillar jag att ha en PT som håller koll på mig. Reda Negm, min PT, stöttar och pushar mig till fler reps, tyngre vikter och får mig att tycka träningen är roligare. De flesta människor mår bra av bekräftelse och jag tränar mycket bättre med pepp. Dessutom är jag en riktig pleaser som vill göra min tränare nöjd. Idag kör jag rätt mycket styrketräning, lite boxnings- sparring, jag rider en del och har även börjat simma igen. Funderar på att ställa upp i veteran-SM, men då måste jag slå det svenska rekordet, skrattar hon.
ROLIG TRÄNING GER RESULTAT
När det kommer till träning och teknik har Mikaela några tips hon gärna delar med sig av. Det viktigaste är att tro på sig själv och sätta upp realistiska mål för att komma framåt. Men nästan lika viktigt är det att ägna sig åt träning som man tycker är rolig.
– Kör de övningar du tycker är kul. Man kan alltid hitta övningar man gillar lite mer än andra och de räcker ganska långt. När man måste köra tråkiga övningar har man de roliga att se fram emot. Sen rekommenderar jag verkligen att träna med en partner. Dels för supporten och kontrollen, men även för att man kan hjälpa varandra med målen. När jag jobbar som PT tränar jag bland annat Efva Attling och Camilla Läckberg i boxning. De har gjort jätteframsteg när det kommer till teknik och fotarbete. Det är oerhört belö- nande att hjälpa andra att nå sina mål. Faktiskt ännu roligare än att nå sina egna mål, avslutar Mikaela med ett leende.
TEXT: FREDRIK OLSSON | BILD: FREDRIK STRÖMBERG
