Isabelle Falk Högström har målat så länge hon kan minnas. Hennes pappa arbetade som snickare, och mamman har ägnat många år åt keramik, så det kreativa fick hon med sig sedan födseln. Idag fokuserar hon på att konst ska vara tillgängligt för alla.
Förra året valde Isabelle att studera ett påbyggnadsår på Göteborgs konstskola för att kunna genomföra ett konstnärligt projekt. Projektet som sådant var att fördjupa sig i fotorealistisk konst målad med olja, vilket man måste konstatera att hon lyckats gott med.
– Jag vill att man ska höra metallen klirra när man ser mina tavlor. Att man ska förnimma den lätta flygiga känslan i en fjäder.
Hon visar upp en tavla som ska vara klar om ett par dagar för att sedan auktioneras ut till förmån för välgörenhet. Hennes konst är ofta personlig. Hon har målat en vacker detaljrik skål i metall, full av snirkliga mönster och omringad av flygande fåglar. Här blir det onekligen påtagligt att hon behärskar konsten att måla det råa, döda objektet, och de lätta fåglarna med livfulla ögon.
– Skålen står i min mammans vitrinskåp. Jag gillar att lyfta in objekt som betyder något för mig. Jag har nyligen sålt en annan tavla med en stor korp och en vacker löjromsskål i metall som står hemma hos mig. Skålen har jag ärvt av morfar.
Tavlan har även blivit print. Vi rullar ut det på golvet i Isabelles ateljé. Även på papper är bilden otroligt djup och vacker. Blänket i metallen, i korpens öga och fjäder-dräkt, och några dekorativa rönnbär som tillför en härlig färgklick till den i övrigt råa bild hon målat. Att trycka upp prints innebär att Isabelle kan nå ut till en större publik med sin konst. Hon poängterar vikten av att konst ska vara för alla, och vill därför kunna erbjuda en betydligt billigare lösning för den som inte kan investera i ett original.
Satsar ännu mer på konsten
Just nu förbereder Isabelle sin nästa utställning som kommer till våren. Hon hoppas kunna lägga alltmer tid på konsten, men det har inte alltid varit en självklarhet för henne. Jag hade en idé om att det inte går att leva på konst men ville arbeta med något kreativt. Mamma har alltid sagt att jag borde gå på konstskola, men under gymnasie-åren tyckte jag att konsthistoria var så fruktansvärt
tråkigt! Istället valde jag att utbilda mig till sminkös för att ändå få utlopp för det där med penslar och färg. Jag tror jag hade stor nytta av mitt intresse för att måla när jag pluggade smink.
Idag vågar hon satsa mer på tavlorna, och flyttade vid årsskiftet in dem i ateljén med utsikt över hamnen. Något hennes man Daniel var minst lika glad över.
– Jag hade ju allting hemma förut. Sovrummet var fullt av halvfärdiga tavlor. Han höll på att bli galen, haha!När Isabelle inte målar ärvda objekt och fåglar av alla dess slag tar hon beställningsjobb från kunder som gillar hennes stil. Hon kan inte avslöja mycket om den kommande utställningen mer än att det kommer bli monumentalt. Stort
TEXT: SIDSEL BILD: FREDRIK STRÖMBERG