UPPLEV EN SMAKBILD SÅ SUBLIM OCH FÖRFINAD ATT DEN PÅ REKORDTID SLAGIT HELA VÄRLDEN MED HÄPNAD. HERNÖ GIN HAR VUNNIT FLER PRISER ÄN NÅGON ANNAN GIN I EUROPA SEDAN 2013, OCH UTSÅGS TVÅ ÅR I RAD TILL VÄRLDENS BÄSTA GIN. ENSLIGT BELÄGET LÅNGT UPPE I HÖGA KUSTENS SNÖBEKLÄDDA SKOGAR UTANFÖR DALA LIGGER DESTILLERIET DÄR MAGIN SKER. BAKOM FRAMGÅNGSSAGAN FINNS EN MAN OCH HANS DRÖM, ETT SÄLLSYNT SINNE FÖR KOMPOSITION OCH EN HEMLIGHET.

– JA, DET ÄR JU INGEN SLUMP att vi ligger där vi ligger. Det är viktigt med platsen och det tog lång tid att hitta rätt, berättar Jon Hillgren som 2011 med sin fru Johanna köpte den vackra 1800­talsgård där förutsättningarna var de rätta. Det handlar om vattnet och dess kvalitet, här finns en riklig tillgång på kallt och färskt vatten som fått rinna genom berget och fått en fin mineralsammansättning. Men det handlar om mer än det. Det är något alldeles särskilt med det enastående landskapet här med dess skogar och vidder. Vi hade 187 centimeter snö i februari. Det är helt orört, och det ger den lugn och inspiration man behöver för att få vara kreativ, säger Jon.

”Smakerna kommer fram bra om man dricker den rumstempererad.”

DEN PERFEKTA SMAKEN
Gin är en dryck med anor som många såklart förknippar med England där den närmast jämte öl haft status av nationaldryck. Men gin uppfanns faktiskt i Nederländerna på 1600­talet. Den introducerades på öriket i och med att Wilhelm av Oranien besteg tronen i England och blev snabbt omåttligt populär, så den engelska kopplingen är absolut korrekt. Det är därför ganska speciellt att ett litet destilleri från de nordiska vildmarkerna har visat engels­ männen och den övriga världen hur riktigt god gin ska göras.
– Vi gör ju Hernö Gin i lite olika varianter, men grunden är traditionellt också hos oss en rundad smak av enbär. Det är viktigast. Det är enbären som gör gin. Vi har också bark från indonesisk kassia för kryddning. Älgört tillför en blommig karaktär och färska citrusskal ger drycken dess slutliga fräschör. I olika grad kan också tallblomma, fläder eller svarta vinbär tillkomma hos våra olika sorter som då alla får sin egna karaktär, berättar Jon som om det vore den enklaste sak i världen. Sanningen är att ett krävande experimenterande ligger bakom för att få det precis rätt, och en artists fingertoppskänsla och sinne för smaker.

HUR DET HELA STARTADE
Hur kom det sig då att Jon med sitt lilla destilleri uppe i de svenska skogarna tagit priser efter priser framför näsan på stora etablerade ginproducenter de senaste åren?
– Jag åkte till London 1999 för att ha kul efter värnplik­ ten och sökte jobb på en bar. Där fick jag lite grundläggan­ de bartenderutbildning och fick pröva gin för att jag skulle veta vad jag serverade. Jag visste inte så mycket om gin men mitt intresse väcktes i och med det. Sedan gick åren, jag pluggade statskunskap och jobbade på ambassader, kommun och landsting men underhöll och närde hela tiden mitt intresse för gin och under en tioårsperiod tog sakta en dröm form och en plan började utkristalliseras. Jag gick en destilleriutbildning och ungefär 2010­2011 så visste jag vad jag ville göra, berättar Jon.

”En riklig tillgång på kallt och färskt vatten som fått rinna genom berget och fått en fin mineralsammansättning.”

FRAMGÅNGARNA KOMMER
Som många säkert förstår var det ju inte helt lätt att komma igång som sprittillverkare i Sverige.
– Det är ju inte precis så att man skaffar sig utrust­ ningen och bara kör igång, säger Jon och skrattar.
Med alla tillstånd på plats och med regelverket lusläst fick Jon hjälp av sina närmaste med lån och den första pannan Kierstin hamrades varsamt fram för hand i mjuk koppar.
– Kvinnonamn är vanligt på grund av den rundade, mjuka och kvinnliga formen på pannan. Här på gården som har anor ännu längre tillbaka än vårt hus finns historier om en kvinna som levt på 1600­talet och som hette Kierstin, så då fick hon namnge pannan, säger Jon som sedan dess har ännu en panna igång som då fått namnet Marit efter Jons fru Johannas mor.